Förändringar i barns och ungdomars känsloliv och beteende
samt deras hjälpbehov efter en skolskjutning
Barnpsykiater, forskningsprofessor Tytti Solantaus,
Stakes
Allmänt
Omedelbara reaktioner
och symtom, som visar sig på olika sätt i olika åldrar
Vid flashback upprepas den
tråkiga upplevelsen
Hjälpbehovet
Sammanfattning
Allmänt
1. Att reagera på uppskakande händelser är normalt. Reaktionerna
kan komma efter en liten tid, eftersom situationens allvar inte
genast inses. Så småningom börjar symtomen lindras, men varje barn
och tonåring behöver genast från början förståelse och stöd av
vuxna. Tonåringar och unga vuxna behöver också stöd av vänner, sin
egen grupp och eventuella flick- eller pojkvän eller make eller
maka.
2. Hur man reagerar och vilka symtom man får beror på ålder,
vars och ens personliga sätt att reagera och fungera samt också på
miljön. Ångest och depression märks mera hemma och i närmiljön,
medan sociala problem märks mer utanför hemmet. Skalan av symtom är
stor och en person kan reagera på många olika sätt. Symtomen kan
vara dolda för andra, om personen sluter sig. I olika åldrar
framhävs olika typer av symtom.
3. Behov av psykiatrisk hjälp uppstår vanligen till följd av
symtomens intensitet eller utdragenhet eller när de återkommer
efter en symtomfri period, samt på grund av deras inverkan på det
dagliga livet. Om man är osäker på huruvida det är skäl att agera,
är det bäst att agera: kalla samman barnets eller tonåringens
nätverk och diskutera situationen tillsammans och vad som ska
göras. För små barn är det svårt att delta i möten, men på tu man
hand kan man fråga vad barnet tycker och tänker och sedan berätta
om det på mötet.
4. Självdestruktivitet och att hota med våld uttrycker
ett akut behov av krishjälp. Ett sådant barn/en sådan
tonåring/en sådan ung vuxen ska omedelbart omges av ett skyddsnät,
som inbegriper närstående, lärare och en elev/studerandevårdsgrupp
samt en psykiatrisk expert och vid behov polisen.
5. Det vore bra om läraren berättade för eleverna vilka
eventuella reaktioner och erfarenheter som en situation av detta
slag kan medföra. Många psykiska reaktioner är skrämmande, när
personen inte vill eller kan kontrollera dem. Det är en lättnad att
veta att känslorna i fråga kan höra till saken, att andra också
upplever dem och att det är bra att berätta om dem för närstående
vuxna och att också prata om dem med vänner. De betyder inte att
man är sinnessjuk. Att öppet prata om och diskutera psykiska
problem gör det möjligt att förstå sina egna och vännernas
reaktioner och att söka hjälp eller uppmuntra en annan att söka
hjälp vid behov.
6. De vuxna kan också ha motsvarande symtom. Stöd av personer i
samma situation, nämligen andra föräldrar, lärare, dagvårdare,
maken eller makan och vänner, är då av största vikt. När symtomen
blir långvariga måste man söka hjälp av experter på psykisk hälsa.
Om man inte har tillgång till stöd av personer i samma situation,
lönar det sig att söka hjälp utan större dröjsmål.
7. Medierna skriver om en skolskjutning länge. Det är naturligt
att vara intresserad av dem. Det är emellertid bra att begränsa
både den tid man själv och som barnen och tonåringarna följer
medierna, annars kan sinnet fyllas av händelserna så att det
dagliga livet inte får plats. Det är särskilt viktigt att se till
att livet också innehåller annat. Det är viktigt att berätta för
barn och ungdomar varför det är bra att begränsa den tid man följer
medierna.
Omedelbara reaktioner
och symtom, som visar sig på olika sätt i olika åldrar
- lättskrämdhet, skygghet, rädsla, ångest
- gråtmildhet, nedstämdhet, deprimerat sinne, avsaknad av
initiativförmåga
- tysthet, tillbakadragenhet, isolation
- retlighet, ilska, aggressivitet, raserianfall
- gräl med syskon och vänner och mellan makar
- bubblande prat, som avviker från personens vanliga sätt att
prata
- flashbacks, se nedan
- ett ökat behov av närhet: klamrar sig fast vid en förälder,
lärare, partner; svårt att gå hemifrån till
dagvård/skola/arbete
- sömnstörningar, ovilja att gå och lägga sig, svårt att somna,
mardrömmar, vaknar på natten
- koncentrationssvårigheter, svårt att lyssna på andra, svårt att
koncentrera sig på lekar, läxor, arbete eller till exempel på att
läsa en bok eller tidning
- leker destruktiva och mer våldsamma lekar än vanligt, leken
avbryts eller blir inte av, barnet förstör andras lekar
- våldsamma fantasier tränger in i sinnet, intresset för
våldsamma spel ökar, fastnar i våldsamt medieinnehåll och
liknande
- borta hemifrån och bruk av alkohol och andra droger, särskilt
bland tonåringar
I alla dessa situationer ska föräldrarna och lärarna hålla
kontakt med varandra, så att barnets eller tonåringens situation
kan följas upp tillräckligt. Barnen tar upp vissa saker hemma och
andra i skolan. Det lönar sig att kontakta elevvården även vid små
symtom hos barnet eller tonåringen. Man ska alltid reagera
omedelbart på självdestruktivitet, våld och bruk av alkohol eller
andra droger.
Vid flashback upprepas den tråkiga
upplevelsen
En flashback är en konsekvens av en svår händelse och
kännetecknas av att en tråkig upplevelse akut övertar sinnet. Det
är ofta fråga om snabba ögonblicksbilder eller stämningar som
kommer och går snabbt. Upplevelsen är mycket levande och det känns
som om man åter är mitt i det onda. Flashbacks berättar att
personen har varit med om något som sinnet inte har klarat av att
hantera. De kan orsakas av ett självupplevt trauma eller av att man
sett traumat rikta sig mot någon annan, både i det levande livet,
på teve eller video. Flashbacks drabbar personer i alla åldrar.
Flashbacks kommer vanligen alldeles överraskande. De är
skrämmande och avbryter det som personen håller på med. Ett barns
lek slutar i gråt eller ett raseriutbrott, ett skolbarn drar sig
plötsligt in i sin egen värld, koncentrationen går förlorad, ett
oväntat tillstånd med gråt eller rädsla tar över.
Det kan vara svårt för barn och tonåringar att berätta om eller
beskriva vad som skett. Flashbackupplevelsen är snabb, och ett
litet barn kan ofta inte förstå vad det är fråga om. Ett lite äldre
barn kan tro att "nu blir jag galen" och undviker därför in i det
sista att berätta om det för andra. Vetskap om att flashbacks kan
förekomma underlättar.
Hjälpbehovet
Om de ovan beskrivna reaktionerna och symtomen är mycket starka,
utdragna och/eller börjar störa det dagliga livet, är det
nödvändigt att överväga att skaffa mer hjälp. Det är skäl att
överväga experthjälp även när symtomen kommer efter en liten tid
eller återkommer i ett senare skede.
Om barnet eller tonåringen tidigare har haft psykiska problem
som till exempel depression, självdestruktivitet, rädslor, ångest
och tvångssymptom eller våldstendenser, eller brukat alkohol eller
andra droger, är det viktigt att följa situationen extra noga. Man
måste genast se till att vårdkontakten är i sin ordning. Om vården
har avslutats, måste barnet eller tonåringen få vård omedelbart när
denna åter börjar få symtom. Allvarlig depression,
själdestruktivitet och våldstendenser medför en särskild risk.
Om barnet allt mera börjar leka våldslekar och tonåringen blir
allt mer förtjust i våldsmaterial, är det ett problem som ska tas
på allvar. Det berättar hur svår traumareaktionen är och är ett
försök att klara sig genom att upprepa traumat eller kanske genom
att identifiera sig (skenbart) med den starka och hårda.
Sammanfattning
Det är naturligt att svåra saker påverkar människor. Barn och
tonåringar reagerar snabbare än vuxna. Våld mot sig själv eller
någon annan är en av de svåraste formerna av trauma. Under senare
tid har man förstått att det kan vara traumatiskt särskilt för barn
och tonåringar att se våld på teve.
Det är också en signal till den vuxna när ett barn eller en
tonåring reagerar. Alla barn och tonåringar eller personer
överhuvudtaget behöver stöd av sina närstående och sitt eget
nätverk i samband med svåra upplevelser. Det krävs såväl känslighet
som tid och vilja att finnas där för den andra. Inte ett enda
barns, en enda tonårings eller vuxens känslor eller nöd borde få
bagatelliseras.
De vuxna ska också vara känsliga gentemot sig själva och
varandra. Ingen förälder eller person som arbetar med barn och
tonåringar kan undvika tanken att tänk om det hade hänt hos oss.
Det är viktigt att ta hand om sitt eget, hela familjens och
arbetskollektivets välbefinnande. Om man själv mår dåligt, kan man
inte vara känslig gentemot andra. Till arbetskollektivets uppgift
hör att alla stöder varandra och att hjälpa arbetskamraten att söka
hjälp vid behov.
Det är bra att veta att det går att klara av traumaupplevelser.
Största delen av barn och vuxna får hjälp av de anhöriga och
näromgivningen. De som har större problem kan få experthjälp. Vi
vet också att vårdresultaten är goda. |